torsdag 25 september 2014

Ständigt fel vinkel om fosterdiagnostik

Ser vanligtvis inte på bedrövliga "Debatt" i SVT, men nu står tv:n på medan jag sitter vid datorn. Och jag blir så trött på ännu en "debatt" om Downstesters vara eller icke vara. Less på människor som sitter och pekar med hela handen och vill diktera andras val. Istället för att utbilda svenska folket i de medicinska frågorna. Tror att ganska få medelklassvenskar oroar sig så för en lättare utvecklingsstörning. Kromosomtester som KUB och fostervattensprov, liksom denna nya diagnosmetod som var anledningen till debatten, används för betydligt allvarligare avvikelser än enbart Downs syndrom. Men även Downs kan medföra svår sjukdom som leder till alltför tidig död. Jag växte upp med ett par år äldre Sofia som hade Downs syndrom och hjärtfel. Hon kallade mig "kissruska" och kramade mig alltid så hårt att jag tappade andan. Sofia var sina föräldrars enda barn. Hon blev tjugo år.
Jag gjorde KUB-testet som erbjöds mig av landstinget. Men hade med största sannolikhet behållit ett Downsbarn, trots min brist på nätverk. Anser dock att varje mor själv måste få besluta efter eget huvud, hjärta, fysiska och sociala förutsättningar. Jag är enormt tacksam för att fosterdiagnostiken finns. Tacksammare än de flesta. Lovar skriva mer om detta viktiga ämne en annan gång. Nu ska jag försöka få lite sömn. Det blev inte mycket av den varan i natt. Eller natten före det. Två snoriga ungar med vilda drömmar och natthungriga magar är inte lätta att söva. Så fort en somnat vaknar den andra.

tisdag 16 september 2014

Det svåra valet

Det ständiga dilemmat. Ska jag skriva ett (riktigt) blogginlägg eller ta en dusch? Det får bli dusch. Stora killen fyller ju fem i morgon och det är ju hemskt pinsamt om mamma luktar bajs. Förstår ni väl.

måndag 15 september 2014

Det stora v-modet

Många är besvikna i dag. Inte bara uttalade feminister, utan alla som tror på människors lika värde. Många spyr ut denna besvikelse i sociala medier. Många avfriendar gamla skolkamrater som röstat på SD. Och var och en är förstås fri att så göra. Men jag skulle ändå vilja påminna om att det är viktigt att göra skillnad på partiet Sverigedemokraterna - och dess väljare. Man kan tycka vad man vill om järnrörsledamöter och Åkessons välsmorda munläder. Men väljarna har något viktigt de vill säga och detta bör övriga partier lyssna på. För jag vägrar tro att det enbart är rasister som röstat in SD i riksdagen. Det är ingen slump att Åkesson flirtade med Per Albin Hansson i sin självbiografi. Det är ingen slump att SD har sina trognaste anhängare inom pensionärskåren. De saknar Folkhemmet,  potatis med lingon, Hylands Hörna, bra jobb efter realexamen och SAAB vs Volvo. Tråkigt förvisso, men mycket var också bra, åtminstone för de lyckliga kärnfamiljerna, i denna förenklade tillvaro. Nu ser världen annorlunda ut och ingen kan få mig att tro att något parti kan återskapa en svunnen tid. Men SD försöker med sin retorik om trygghet och svenskhet. Lite som en apa som blundar och stoppar fingrarna i öronen. Krigen pågår där borta, men det vi slipper se har vi inte ont av. Bara vi får vår pannbiff med lök.
Mina vänner förfasar sig över folk som röstar på våldsverkare och tourettespolitiker. Men de flesta Svenssons på landsbygden följer knappt nyheterna. Istället ser de SD:s antirasistreklam på TV4 och tänker att de verkar ju hyvens ändå. De är inte rasister. De vill bara att latmaskarna ska ut. Och det är ju helt i sin ordning.
Nedmonteringen av välfärden har skapat ett missnöje och en rädsla som den nya regeringen måste ta på allvar med start nu. Det kommer inte att bli lätt. Att vägra prata med SD är helt fel väg, men tyvärr den väg de flesta partiledare anammat. Gustav Fridolin är det lysande undantaget. Tyvärr fick mp riktigt dåliga siffror i år, men jag hoppas ändå på nåt slags flerpartiregering à la Finland. Miljön borde stå högst upp på alla regeringars agenda 2014. Mot bakgrund av vilka frågor som lyfts i valrörelsen är det svårt att tro på myten att alla journalister är miljöpartister.

onsdag 10 september 2014

Klockan klämtar

"Valet handlar om jobben och ekonomin" står det på moderaternas kampanjmaterial som damp ner på hallgolvet härom dagen. Och det får ju stå för dem. Fp försöker med en mer lokal vinkel och toppskyltar med att de vill lägga konstgräs på kvarterets bollplan. Något som jag vet går på två miljoner. Det här bloggen är inte till för partipolitisk propaganda av något slag. Jag är inte medlem i något parti och har under ganska många år splittat mina röster mellan de olika valen. Men när en annan ensam mamma härom dagen mejlade mig att hon tänkt rösta på KD och undrade vilka frågor jag, som heltidsensamstående, ville vidarebefordra till hennes "kontakt", kände jag temperaturen stiga. Jag mejlade en rad frågor från insemination för ensamstående (vilket KD hårdnackat röstat emot trots att de framställer sig som ett familjeparti, ja rentav "för alla sorters familjer"...) till moms på djursjukvård (drabbar som allt annat ensamstående, lågavlönade morsor hårdast) och frånvaron av en radikal miljöpolitik. Alltså. Jag är gärna tydlig med att jag inte tycker jobben, ekonomin och konstgräset är livsavgörande frågor för Sverige och världen 2014. Och jag borde ju veta. Jag som varken har fast jobb eller vettig ekonomi. Men jag säger att de är helt lost. Östersjön är en brungrön sörja man inte vågar doppa barnen i, vår mat kryllar av gifter, vården är kaputt, industridjuren lider instängda året runt och nazister marscherar på våra gator. Det är för sjutton krig! Mot såväl människor som miljö. Och vi måste agera innan det är för sent. Vi som har barn borde begripa detta bättre än någon. Ändå har polletten inte trillat ner varken hos somliga av mina vänner eller ens en majoritet av svenska folket. Jag har gemensamma bekanta med Göran Hägglund (han är ju degerforsare) och uppfattar honom som en varm och rolig person som är övertygad om att det han tror på är det rätta för Sverige. Men ingen kan lura i mig att de är ett familjeparti för alla typer av familjer. Jag försökte, genom ett någorlunda utförligt mejlsvar, förklara varför för min vän. Men jag har ingen förhoppning om att hennes "kontakt" kommer att ge mig de svar jag hoppas på. Jag kan omöjligt flytta på det blå berget. Det gör mig ont att ett kristet parti som beskrivs som nåt slags socialkonservativa humanister helt saknar politik för framtiden. Var ska våra barn växa upp? Vad ska de leva av? Kommer de ens att leva? Och den "familjesäkran" KD pratar om i sin tv-reklam - vad innebär den för mig som heltidsensamstående utan fast jobb? Jag ser ingen förbättring för såna som mig och mina barn i deras vision. Inte hos något av de största partierna heller. Men de mer liberala hade åtminstone tillåtit mig att skaffa barn inom Sveriges gränser. Ligg inte i soffan på söndag! Rösta för en framtid som inte är någon självklarhet!

Låt inte dagispedofilen påverka ditt förtroende för manliga pedagoger!

Nu har den 21-årige dagispedofilen, som förgrep sig på 14 barn, fått sin dom. Rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Vilket var väntat i det här fallet och också det allra bästa. Han kommer att sitta länge bakom lås och bom. Tyvärr spekuleras det friskt i att det, på grund av händelserna på Högsbyförskolan, kommer bli svårare för manlig förskolepersonal att bli betrodda som pedagoger med ansvar för våra barn. Det gör mig riktigt ledsen om det skulle vara så, men jag tror tack och lov att tidningarna överdriver Högsbyfallets inverkan på föräldrars förtroende för män i barnomsorgen. På min sons förskola finns inte mindre än fyra manliga pedagoger idag och de älskas av både barn och vuxna. Nu är vi i sammanhanget lyckligt lottade som fått in våra barn på en förskola med välinformerade och väldigt engagerade föräldrar. Jag tror att risken för misstro och ogrundat skvaller är mindre där än på många andra förskolor. Är man rädd för att låta en manlig pedagog byta blöja på ens barn får man nog vara rädd för allt. För att inte tala om vilka sorgliga signaler det ger till barnen om vilka som förväntas vara omvårdande och ha en god relation med småfolk.

tisdag 2 september 2014

Sömnlösa nätter

I dag gick jag till BVC:s drop in då jag börjat krokna efter två veckors hjärtskärande skrik på nätterna. Lilleplutt har fått två nya tänder uppe och öven varit lite lös i magen men jag vet förstås inte vad som är orsaken. Kan lika gärna vara drömmar. Barnsköterskan gav mig i alla fall en ny salva att prova på tänderna i natt. Och det kan ju knappast skada. Herregud, vad trött jag är! Hon trodde annars mer på drömmar. Påpekade att han verkar vara väldigt aktiv. Sover lite och deltar mycket i största allmänhet. Men då är han ändå mycket lättare än storebror i samma ålder. Ibland kan jag vila en stund på dagen, men oftast hinner jag inte. Behöver handla, städa och tvätta också för att livet ska fungera. Och idag hämtar jag tidigare på dagis. Storebror ska för första gången få gå till frisören. Han har pratat om det länge redan. Hoppas han klarar att sitta någorlunda stilla bara.