tisdag 21 juli 2015

Det hårda livet som tvillingförälder. Det lättare livet som tvillngföräldrar.

En tvillingmamma är upprörd över att tvingas lämna ett barn inne i huset medan hon bär ut det andra till bilen....
Hur tror ni vi ensamstående gör när vi kommer hem till hyreslägenheten med sex matkassar från stormarknaden? Och hur tror ni att vi gör när det inte finns parkering utanför huset utan bara tre kvarter bort?
Är man två föräldrar kan man hjälpas åt på kvällar och helger, be sambon slinka in på apoteket eller ICA på hemvägen och springa ner på närlivs efter att barnen somnat, om man glömt eller helt enkelt inte hunnit att köpa frukost. Mest provocerande är väl att mamman i artikeln uppger att mannen inte kunnat vara föräldraledig alls på grund av att de "bara" fått 660 dagar istället för två gånger 480, vilket är den normala föräldraledigheten för föräldrar till ett barn.
Jag kan förstå att det är jobbigt med tvillingar. Men även tvåsamma föräldrar till tvillingar brukar få lite ledigt någon gång ibland. Och 660 dagar är verkligen inget att klaga över. Är man två familjeförsörjare borde man rimligen kunna dra ut på dagarna och vara hemma båda två. Om man inte har hemskt höga krav på levnadsstandard.

Tack så jävla mycket, Strömma!

Här har man gnetat och snålat för att ta med kidsen till Birka med ICA-kortsrabatt så vi får göra EN rolig sak tillsammans i sommar. Och så tar de inte bokningen på telefon när jag ringer utan hänvisar till hemsidan. Som jag förstås inte hinner logga in på förrän nu när barnen somnat och jag har tid att sitta vid datorn. Och då går det inte att boka. 
Försöker igen och igen. Något är vajsing. Försöker ringa igen men växeln har förstås stängt. Eller "förstås"? Det borde verkligen inte vara en självklarhet att ett färjebolag bara håller öppet på kontorstider. Båtarna går ju från morgon till kväll. 
Men jag mejlar. Och provar därefter igen att boka bara oss och inte sällskapet (för att se om det är ont om platser) men då står det plötsligt "fullbokat"! 
Tack så jävla mycket, Strömma! I morgon var enda dagen vi kunde åka tillsammans med kompisarna. Kul sommar det här. Rådjuren och sniglarna har ätit upp hela kolonilotten. Inte en enda, färdig jordgubbe har vi fått trots flera plantor fulla av blommor och kart. Inte en rödbeta. Inte en böna. Och inte en jävel är hemma och badar i plaskdammen ens. Alla flyr ghettot. Utom vi, våra arma satar.
UPPDATERING 22 juli: ringde Strömma nu på morgonen och de gjorde en specialare för oss, ringde kaptenen och kollade om han kunde ta sex personer till! Så. Tack så jävla mycket, Strömma! På riktigt.

fredag 17 juli 2015

Lugnetbus och vikingaplaner

Dagis har sommarstängt och jag och femåringen håller på att gå varandra på nerverna. Därför var det skönt när telefonen plingade till i morse med en förfrågan om vi ville komma till lekparken Lugnet i Västertorp och leka. Det var från en familj som flyttade härifrån för tre år sedan och som vi inte träffat på över två år. Men bilden på de två barnen sitter fortfarande kvar på vårt kylskåp och jag tänkte på dem bara härom dagen. Att det alltid var så lättsamt och prestigelöst att träffa dem men att det skulle kännas konstigt att höra av sig nu när barnen knappt kommer ihåg varandra längre.
Kom ihåg varandra gjorde de inte riktigt heller och det tog närmare ett par timmar innan de faktiskt började leka lite med varandra. Men det var skönt att träffa en vuxen människa utanför dagis. Någon att prata lite annat med än hur dåligt det blivit just på dagis det senaste året. Och när vi nu ändå stod där och pratade kom vi in på vad vi ska göra resten av sommaren och jag berättade att vi är strandsatta i förorten men hade pratat om att åtminstone kosta på oss en dagsutflykt till Birka eller något annat som involverar båt. Och mamman blev eld och lågor eftersom hon alltid velat åka till Birka men maken inte varit så på! Så vi bestämde att höras och bestämma en dag för vikingahäng nästa vecka.
Plötsligt känns inte den här billösa, sol- och pengafattiga, ofrivilligt ensamma förortssommaren lika bedrövlig längre. Bara vi nu får vara någorlunda friska. Det här året har ju inte varit så snällt mot hälsan hittills.

fredag 3 juli 2015

Gröna döden

Hann aldrig till lotten igår med påföljd att såväl sallad, tomater, dill och persilja stekts till döds. Och gurkorna som var så fina har rådjuren fullständigt massakrerat. För några veckor sedan tog de större delen av ärtorna.
Jo, jag har odlat förr och vet att sånt kan hända. Just därför la jag åtskilliga hundralappar på rådjursnät. Nu får vi lite vinbär. Och kanske några potatisar. Känns rätt tungt med tanke på det enorma jobb jag faktiskt lagt ner. Hade jag haft landet runt knuten hade jag kunnat gå ut och vattna och plantera om när barnen somnat. Nu funkar ju inte det. Och ibland hinner jag bara inte. 
I vanliga fall klarar sig grönsakerna en dag utan vatten men nu är det ju extremt varmt och känsliga salladsgrönsaker klarar inte bastuvärmen som uppstår i lådorna.
PS: Djuret på bilden har inget som helst samband med texten. Den råkade bara sitta utanför barnens dagis när vi var på väg hem.

onsdag 1 juli 2015

Elvaårig svartsjuka inte mindre svart

Senaste dagarna har den här http://www.expressen.se/omtalat/11-ariga-tjejen-dumpar-sin-kille-med-ett-riktigt-drygt-sms--du-ar-inte-pa-min/ artikeln delats flitigt på Facebook. Gulligt och roligt enligt somliga. Sorgligt och ganska oroväckande, tycker jag. För vad ska det bli av en stackars preteenflicka som inte kan stå ut med att killen har andra kompisar av motsatt kön? En blivande kaninkokerska? Eller hemmafru med klippkort hos terapeuten?
För övrigt kan man även som sextonåring tro att en fri läsk ger förtur i kärlek. Fick just det av en annars omtalat snål klasskamrat och insåg med ens att han nog var kär i mig. En vecka senare kom ett kärleksbrev med den gamla, hederliga posten.
Om vi blev ihop?
Nej. Nog för att jag sålt mig billigt ibland men det krävs allt lite mer än en cola.
Spets. Till exempel.