Vart tog den snygga lilla Loppan vägen?

Det trillade in en inbjudan till en sponsorfest på Skeppsholmen. Specifikt för föräldrar med andra mammabloggare, DIY- och pysselinspiration, modevisning, fika, tävlingar och goodiebags. Jag tyckte det lät så pass trevligt att jag på allvar funderade på att dra en klänning över min spolformade kropp och ta mig dit med mina små.

Men se det går inte för sig! Några rader ner i mejlet stod det nämligen något om "egentid". Ett främmande ord för en ensam mamma. Arrangören bad oss respektera att eventet är barnfritt.

Och det är ju inte jag.

Först blev jag förvånad. Sedan blev jag arg. Vad fan är det för "höststart för föräldrar" när de föräldrar som förmodligen mest av alla behöver en "social energikick" och en goodiebag fylld av snabba kolhydrater och under eye cream inte är välkomna? 

Känner mig alltmer trött på en mediavärld där alla utan mor- och farföräldrar som rycker in varje helg helt självklart har råd med nanny.com.

Protesterar på svenskt vis genom att avsäga mig deras nyhetsbrev.

Up yours, DHL!

Jag beställde nyligen pärlor och pysselmaterial från något som vid en första anblick såg ut att vara en brittisk sajt. Jag köpte därifrån inte så mycket för priserna som för det faktum att det var enda stället jag fann en viss sorts pärlor på. Paketet anlände för några veckor sedan och allt var frid och fröjd förutom att ett par varor fattades, men detta skulle förstås ersättas av butiken.

Men för en vecka sen damp ytterligare en räkning ner. Nu för tull, moms och straffavgift på innehållet. Såvitt jag kunde förstå är det leverantören DHL som handhar saken och jag förstår ju att det är deras jobb och att jag inte har annat val än att betala när det nu visat sig att företaget är registrerat i Kina.

Problemet var bara att summan beräknats på beställningen och inte på det som faktiskt låg i paketet.

Efter en lång mejlväxling och telefonsamtal med DHL uppmanades jag att skaffa fram en ny faktura. Flera mejl senare kunde jag vidarebefordra denna till DHL. Då, och först då, säger de att de tar en avgift på 460 kronor för att göra en omprövning! Vilket är mer än hela fakturan, även okrediterad, går på!

Bedrövligt är ordet. För de som drabbas är ju inga storföretag. För dem lönar det sig att överklaga. Inte heller producenten i Kina drabbas då det är jag som får ta hela smällen.

Visst begriper jag att kinatillverkning hotar små, svenska producenter och jag försöker verkligen handla närproducerat när jag kan. Men i det här fallet erbjöd de en produkt som inte alls finns på hemmaplan. Och de skyltade inte direkt med att den kom från Kina och skulle beläggas med moms och tullavgifter innan jag ens hunnit räkna mina varor.

Nu undrar jag förstås var de extra 460 kronorna hamnar. Mest troligt i DHL:s ficka. Och jag kommer aldrig någonsin mer att anlita dem för att skicka mina Traderapaket. Up yours, DHL!

VAB - En skam och en förmån.

Jaha. Det var förstås bara en tidsfråga innan det skulle komma brev från Försäkringskassan där de ifrågasätter antalet VAB-dagar också. Minstingen var ju sjuk mest hela tiden i våras och ibland var han hemma en vecka eller två. Ibland bara någon dag. Ibland fungerade det bra att anmäla på telefon och ibland inte. Att så här nästan ett halvår senare sitta och gå igenom gamla anteckningar för att stämma av känns inte jättekul. Men blir det inte rätt riskerar jag ju att bli av med hela faderuttan. Och det vore katastrof för min ekonomi. Så typiskt egentligen. Jag har varit så oerhört noga med att göra rätt. I våras ringde de och frågade om en massa olika dagar och det visade sig att det var de som missat. Men nu har de hittat ett par dagar då förskolan tydligen angivit att lillfisen varit där. Trots att jag åtminstone från den ena dagen har ett färskt minne av att de ringde efter bara någon timme och sa att han hade feber, varpå jag kastade mig på första, bästa tåg till förskolan. Och sedan skrev in sex timmars VAB för den dagen. Helt i sin ordning. Suck.
Nu har jag bara plats 34 i kön. Så snart hoppas jag få saken utredd. Eller kölhalas per telefon.
Aldrig trodde man den dagen skulle komma då man saknar de gamla förisblanketterna. De där som fylls i direkt och skrivs under av förskolan. Onödigt, tyckte man då. Men ack så mycket bättre än att behöva leta i arkiven och, för en stund, kanske skämmas för något man inte ens gjort.

Bästa mammadieten!

Jag har ju diastas. Magmuskeldelning, ni vet. Och så sköldkörtelproblem på det som gör att jag inte går ner de där gravidkilona jag la på mig. Jag, som alltid varit smal som en sticka, och längtat efter lite kraftigare lår eller sånt där häng på armarna som andras mammor haft. Nu får jag igen för den önskan.
Men just idag orkar jag inte gnälla på min kropp. Som gått igenom så mycket och ger mig oändligt mycket stötrre problem än en putande mage och lite överflödsfett och -vatten.
Jag hänger mig åt den bästa mammadieten somn finns. Den som innebär att man får äta så mycket glass man vill. Direkt ur burken. Så länge barnen är på dagis.

Förskolan ringde...

Och den där snabbt formerade klumpen i magen när man ser att förskolan ringer och man hinner tänka "har han ramlat från tornet igen?" och "lever han?" innan bästa pedagogen bara undrar om det går bra att lillfisen inte sover middag idag. Eftersom han inte vill:-) Pust!