Van Dutchmannen

Resa. Fotografering. Mode. Shopping. Träna. Det är, vi kan kalla honom Emirs, intressen enligt förvalen han klickat i på Tinder. Han kisar mot solen där han står på Drottninggatan i sin bomberjacka och sin Van Dutchkeps. På nästa bild håller han en necessär i handen. På den tredje sin plånbok. Den ser tjock ut. På den fjärde bilden tar han av sig solglasögonen i en gest som påminner om medelålders manliga krönikörer. Den femte är den obligatoriska hissbilden. Han har gymbrallorna på. Och bländande vita sneakers av ortenmodell. Ingen profil dyker upp så ofta på Tinder som Emirs. Jag undrar hur mycket han betalar för att marknadsföra sin själlösa persona. Tydligen inte tillräckligt för att slippa därifrån. 

Nät-Don-Quijote och varumärket Morsan

Jag ligger i sängen men kan inte sova. Klockan är halv två på natten. Jag har just blivit utskälld av en HBTQ-Don Quijote för att jag berättat i en älskad intersektionell grupp om att småstaden uppfattade min gamla kärlek som ”gay looking” vilket framsköt hans förlorande av svendomen på ett tråkigt vis. Jag som tycker att man får använda precis ALLA ord för att beskriva en historia, utan att för den skull stå bakom själva innebörden av de enskilda orden själv. För den som undrar så, ja, jag tycker det var rimligt att flytta Tintin till vuxenavdelningen! Inte att bränna dem. Men är så trött på folk som hen. Som alltid ska hitta problem och starta bråk. I en grupp som betytt mycket för mig just för att den varit så tillåtande. Klickar i ”stäng av aviseringar” och erbjuder henne sista ordet. Tänker på soc istället, som stod utanför dörren med en konsult i hasorna när jag öppnade i nattlinne med snorig sjuåring hemma. Och konsulten som frågade ”vilken story vill du berätta” och deklarerade att ”söker du hjälp får du räkna med att man ser dig som oförmögen i ditt föräldraskap”. Så nu vet ni. Ni som upprepar att man ”inte ska vara rädd för att söka hjälp”. Det ska man. Gråta när man blir utskälld av skolan för att man inte svarar i telefon när man ligger på operationsbordet ska man inte heller. Även om man är ihoplappad nog att hämta redan halv fyra, visserligen med kräk på manchetten, men ändå. Vem bryr sig om att man fixat skridskor, matsäck, ombyte och läxor i åratal utan några större fadäser? Det ska fan vara morsa. Eller ensam. Svajpar runt lite på Tinder. Svarar några som skrivit. Kort. Förmodligen alltför kyligt. Men så plingar det till i mobilen! 

Någon tänker på mig ändå.

Det är Stockholms Stad som fått min frånvaroanmälan.