Verklighetens folk

Som ensamstående småbarnsmamma med förbaskat låg inkomst är det inte helt lätt att identifiera sig med de exempel från "vardagslivet" som ges i allehanda tidningar. Jag tänker på Sköna Hemreportage från "sommartorpet" som visar sig vara en ärvd släktgård renoverad för miljonbelopp, hembesök hos cupcakebakande Leilor, mamastylade minirodinibarn eller perfekt skötta trädgårdar på Österlen. När man själv stått i kö till en kolonilott i fyra år och tillbringar nästan hela sommaren i en potthet miljonprogramslägenhet på sjunde våningen. Ork till att baka har jag inte funnit på över ett år. Därför tänkte jag att Facebookgrupper som "Family living -the true story", "Fattigmat" och "Mama- the true story" kunde vara något för mig. Mamagruppen marknadsför sig bland annat med följande rader: "För föräldrar med stresskoma och prettoallergi. Glömmer du aktiviteter? Händer det att du till och med glömmer barnen? Reklam och pekpinnar undanbedes!" Vad skönt! tänkte jag. Bara för att mötas av inlägg om städningstips och långkok av söndagsstekar. Hör jag "pulled pork" en gång till måste jag gå och kräkas upp min falafel. Så. "Fattigmat" kanske passar mig bättre? Det trodde jag också. Tills min facebookfeed fylldes av tips om färdigköpta hamburgare, rivet fläsk, fläskfärs och aromat i korvar, vaniljvisp med hackad dajm och kakrester samt skinka, bacon eller kassler med ostsås från Blå band... Även om det är en spännande kontrast till instagramskrytarna häpnar jag över Svenssons dåliga matvanor när jag ser detta. Och jag är verkligen ingen matnörd. För sådana böjelser finns varken tid eller pengar. Men jag försöker laga någorlunda nyttigt med den utgångspunkt jag har. Vi äter som bekant inte kött. Jag försöker handla ekologiskt i den mån jag har möjlighet. Det ska gärna gå snabbt. Och inte ruinera mig. Då har man föga nytta av tips som "Gör egen snickers och raider hemma". Kanske är en del av förklaringen att långt ifrån alla medlemmar faktiskt är fattiga utan bara ser ett behov av att identifiera sig som "vanliga människor". Och den vanliga människan i vårt land i dag är som bekant medelklass. Samma person som tipsade om egengjord Snickers (vilket knappast blir billigare än köpt) skriver nämligen "Jag har lite svårt för ordet fattigmat skulle hellre kalla gruppen billig mat". Att vara fattig är fortfarande fult. Handla gärna på extrapris, långkoka misshandlad, dansk gris och frys in, mumsa besprutade bananer och tryck i ungarna coops hamburgare med sockerstinn lågprisketchup tre dagar i veckan. Men säg för guds skull inte att du är fattig! En sån skam.