Dagis har sommarstängt och jag och femåringen håller på att gå varandra på nerverna. Därför var det skönt när telefonen plingade till i morse med en förfrågan om vi ville komma till lekparken Lugnet i Västertorp och leka. Det var från en familj som flyttade härifrån för tre år sedan och som vi inte träffat på över två år. Men bilden på de två barnen sitter fortfarande kvar på vårt kylskåp och jag tänkte på dem bara härom dagen. Att det alltid var så lättsamt och prestigelöst att träffa dem men att det skulle kännas konstigt att höra av sig nu när barnen knappt kommer ihåg varandra längre.
Kom ihåg varandra gjorde de inte riktigt heller och det tog närmare ett par timmar innan de faktiskt började leka lite med varandra. Men det var skönt att träffa en vuxen människa utanför dagis. Någon att prata lite annat med än hur dåligt det blivit just på dagis det senaste året. Och när vi nu ändå stod där och pratade kom vi in på vad vi ska göra resten av sommaren och jag berättade att vi är strandsatta i förorten men hade pratat om att åtminstone kosta på oss en dagsutflykt till Birka eller något annat som involverar båt. Och mamman blev eld och lågor eftersom hon alltid velat åka till Birka men maken inte varit så på! Så vi bestämde att höras och bestämma en dag för vikingahäng nästa vecka.
Plötsligt känns inte den här billösa, sol- och pengafattiga, ofrivilligt ensamma förortssommaren lika bedrövlig längre. Bara vi nu får vara någorlunda friska. Det här året har ju inte varit så snällt mot hälsan hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar