Ensamstående not so much

Jag som aldrig går i polemik på nätet längre. Men nu kunde jag inte låta bli att svara en gnällkärring som kallar sig ensamstående förälder trots att barnen verkar ha en närvarande far varannan vecka. Är så trött på att sammanblandas med de där som kan passa på att gå på lokal och dricka latte eller vin med väninnorna eller storhandla utan barn. Eller bara vila en helg för att de har avlastning av en exman eller mormor. Jag vet inte hur många gånger jag som heltidsensamstående stött på folk som verkligen inte kan förstå hur jag inte kan gå på den där konserten/bion/träffa dem för ett glas en fredagskväll. det är som att uttrycket "ensamstående förälder" för evigt blivit synonymt med varannanveckasförälder. För såna som mig är det ett bekymmer. Inte minst politiskt. För vi finns liksom inte. Alla förslag som läggs, i synnerhet från högerhåll, riktar sig till kärnfamiljer, ibland delade sådana, men extremt sällan till oss som kämpar och sliter alldeles på egen hand för att få pengar och kropp att räcka till.
Men om det vet dessa gnällkärringar (och gubbar) intet. För de lever i sin egen bubbla. Där de har det jobbigast i världen för att bilen har pajjat och maken finns inte längre där för att identifiera problemet och ringa verkstan. Och stora killen ska på fotbollsträning medan minstingen fått feber och hur löser man det? Ja, hur fan har jag löst allt sånt i tio år? Med sjuk och jävlig kropp dessutom. Jag vet att jag är en gnutta oresonlig nu. Skyller på hormonerna. Men detta medelklassgnäll går mig på nerverna.

Nattlektyr

Det är väl bara jag och gamla gubbar som läser "Pennan och svärdet". Och en och annan hemvärnare. Kanske är det sån man blir när man har uppfuckade hormoner - en "könsförrädare"? Vi får se om mitt militärhistoriska intresse försvinner som en rysk division i Karelen när jag fått medicin ...

400 metersrekord

Och där vek benen ner sig fullständigt. Lade mig i sängen en stund innan jag skulle hämta minstingen på skolan men nu kommer jag inte upp. Orkar inte börja ringa och messa runt till en massa andra föräldrar. Det brukar gå trögt att hitta någon som inte redan hämtat/har barn som går själva. Skapade ju till och med en facebookgrupp för dylika spörsmål klassföräldrar emellan men det var mest bara jag som skrev där, trots att vi var runt 30 medlemmar från stora killens klass.

Nu blir det storebror som får hämta lillebror. Säkert vanligt i andra familjer men här har vi ju en tioåring som inte riktigt klarar samma ansvar som andra jämnåriga. Men i dag så. Har ringt lillas skola och förvarnat. Båda får belöning i form av streck på ”samlarboarden”. Och tioåringen får gå en stund till sin bästis efteråt. Håll tummarna för att de kommer väl hem! Vad sjutton ska en sjuk, ensam mamma göra? På 70-talet var det ingen som höjde på ögonbrynen för sånt här. Men nu kan man bli socanmäld för mindre.

Fan hatar kvinnor

Här svajjar hormonerna. Vaknade genomsvettig av att klockan ringde ett par minuter före sju. Jag hade ställt den så exakt för att hinna komma fram till Cevita Care idag. Det är hårt tryck på deras tider. Och jag lyckades! Halv nio ringde en sköterska upp och lyssnade tålmodigt på mitt snyftande om att livet är slut. Hon lyckades klämma in mig på en tid redan på torsdag! Och jag är så tacksam! På Cevita jobbar flera av de gynekologer som vänner och medlemmar i Klimakteriekärringgruppen på Facebook tipsat om. Nu fick jag inget av de stora namnen, men så länge hen delar de värderingar Cevita Care säger sig stå för, ska det nog bli bra det här.
Torsdag morgon har jag möte på sonens skola om hans studiesituation. Undrar om det går att få valium utskrivet av sin husläkare innan dess. Jag har ingen som följer med mig denna gång nämligen. Det brukar vara bra med stöd, dels för den egna tryggheten, dels för att rektor då brukar hålla en mjukare ton och inte falla över lika mycket på hur han "har det hemma egentligen". Det är ju hem han ringer när det är jobbigt i skolan! Tycker det talar ganska mycket för sig själv. Jag har varit en låååångtifrån perfekt mamma det senaste året, med allt som har hänt. Men jag kan åtminstone säga förlåt till mina barn. Och i går, när jag satt vid köksbordet och tokgrät rakt ut, kom de båda fram och slog armarna om mig. "Jag älskar dig mamma", sa tioåringen. Det hör jag inte jätteofta kan jag säga. Lilla strör däremot omkring sig kärleksord dagligen, som "du är väldens bästa mamma" och "du behöver inte säga förlåt". När jag tänker att jag måste ha varit Hitler i ett tidigare liv för att drabbas av all denna skit som radas upp, då faller funderingarna platt så fort barnen dyker upp. För något måste jag ha gjort bra eftersom de finns hos mig. Kan det ha varit att sätta folkabubblan i produktion? Eller spara ett och annat grisliv då han inte åt kött på grund av sin oroliga mage?
Fan vet. Det är ju han som styr den här världen. Och han är helt klart en kvinnohatare.

Här kommer Gud och hon är jävligt förbannad

Under kvällens gång har jag retat upp mig mer och mer efter att ha läst i Klimakteriekärringgruppen på Facebook och grävt i mina minnen från medicinstudierna. Kände mig misstänksam när jag träffade gynekologen på Sergelkliniken och hon hade en så torr attityd. ”Du kan få ta ett blodprov men visar det inte östrogenbrist kan vi inte göra så mycket.”

Jag är ganska säker på att mina prover inte kommer att visa något. Det har de aldrig gjort förut. Och jag har sannolikt fortfarande ett rätt rejält gäng ägg kvar. Då har man också östrogenproduktion kvar. Men hormonerna åker bergochdalbana och kan så göra i tio års tid medan man blir totalt självmordsbenägen hälften av tiden! Den här perioden kallas förklimakteriet och är oftast jävligare än det verkliga klimakteriet. Att det fortfarande finns gynekologer - och kvinnliga sådana - som inte har koll på detta är tammefan helt jävla ruttet!

Jag är så arg och ledsen och ringde just till klinikens satans telefonsvarare och skällde ut dem. Det kan de gott ha. Jag bryr mig noll och intet om att jag gör bort mig. Det kan liksom inte bli mycket värre ändå. Jag har varit en snäll flicka hela mitt liv, men Nu kommer Gud och hon är jävligt förbannad, som Linda Skugge skulle ha sagt.

I morgon tänker jag ringa igen. Och kräva östrogen och progesteron. För det finns gott om kvinnor i min ålder som fått hormoner utskrivna enbart på kliniska symptom som vallningar, värk och bedrövligt humör. Jag vägrar vänta i tio år! Kommer inte att leva då om detta ska fortsätta. 

I värsta fall åker jag in med en luftmadrass och lägger mig i väntrummet. Jävla fitthelvete!

På väg till Blåkulla

Aldrig i mitt liv har jag varit så glad över att vara på väg till gynekologen som nu. 😂

Hoppas verkligen att denna har tid att lyssna. Fick en återbudstid så jag har ingen aning om hur länge besöket varar. Sitter i väntrummet just nu och radion spelar - Springsteen! Hormonhäxan återkommer med rapport!

Uppdatering:

Det var inte den mest inkännande gynekolog jag träffat. Kändes mest som att jag satt och grät rakt in i en vägg. Men hon kan ju vara kunnig ändå. Nu har jag åtminstone fått ta några hormonprover, så de ser om jag har låga östrogennivåer. ”Men har du inte det är det inte så mycket vi kan hjälpa dig med”, sa hon kallt. Så på vägen till sjukgymnasten ringde jag Cevita Care, som en vän tipsat om. Tyvärr var alla samtalstider för dagen slut. Så jag får prova igen i morgon. Behöver både hängslen och livrem nu om jag ska orka detta. 

Fy fan för att vara kvinna! Redan som femtonåring ville jag operera bort livmodern för att det var så jobbigt att ha mens. Vid 17 fick jag p-piller och det räddade mina ungdomsår. De senaste dagarna har jag läst så mycket nedslående kommentarer och artiklar om kvinnors hormonproblem att jag bara vill slänga mig framför första, bästa långtradare. Många har lidit sig igenom tio år av förklimakterie och klimakterie. Andra har haft PMS och PCOS hela sitt vuxna liv och tvingats sjukskriva sig flera dagar varje månad. Nu höjs röster för att utmattningssyndrom och ”depression” hos kvinnor ofta bara är illa utredda hormonproblem. Tänk om det är så i mitt fall? Femton år av hälsobekymmer som kanske hade kunnat undvikas med en enda medicin istället för tio? 

Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Först svar på blodprovet. Jag hoppas så att det bara är östrogen som behövs.

Här är en annan tjej som fattat vad det handlar om. Önskar att fler män kunde begripa också. 

https://lifewithdaniela.wordpress.com/2015/10/12/hormonstorm/amp/

What’s under that kilt?

Ser en ung Ewan McGregor försöka komma undan som renskrubbad gruvarbetare i Brassed Off. Känner att trovärdigheten inte är på topp med det babyfacet. Men full pott för klimakteriekärringmys! Har alltid varit lite svag för scotsmen. Turned out I’m one percent scottish! Fick svaret på mitt Ancestry DNA kit igår. Inga jätteöverraskningar. Kanske liiite tråkigt. Svaret på barnens test har inte kommit ännu. De hoppas på vikingar, indianer och afrikaner! Så det håller vi tummarna för.