Nån dåre frågar i en hjälpgrupp på Facebook efter Redbulls Julkalender till sin dotter. Plötsligt framstår jag som Supermom med mina fiskpinnar och vetekakor. Jag tipsar: "Gör en egen med småflaskor Gammeldansk och svenska julsnapsar istället! Mer personligt och rock´n´roll!
"
Inväntar admin.
Jag sitter i sängen med fejset och min blommiga klänning på och är besviken.
Jag skulle ha blivit hämtad till en lunchdejt för en stund sen. Sen skjutsad till läkaren vid Karlaplan för ännu en spruta i ryggen. Nu hoppas jag att jag hinner beställa sjuktaxi trots att jag är sent ute.
Vi hade chattat några veckor och C försökt bjuda in men jag avvaktat lite. Nu hade jag en lucka och han verkade så reko, rolig och riktigt bra på mat. Jag skulle få nåt koreanskt. Och han "kände nåt för mig som han inte brukade göra redan innan vi setts". Man kan tycka att det är en klyscha. Men jag har bara hört nåt liknande en gång förr och jag har ändå chattat med hundratals män vid det här laget. Så jag gick på det. Åtminstone trodde jag att han skulle stå vid sitt ord angående lunchen. Men här sitter jag igen.
De senaste veckorna har jag färdats genom en lång, mörk tunnel av ångest. Sist jag mådde så dåligt var över 18 år sen, efter att jag lämnat ett åttaårigt förhållande bakom mig och efter bara några veckor fick höra att kärleken träffat en ny. Då hade jag ångest i månader. Sörjde i år. För vi hade delat ett liv tillsammans. Besvikelsen är lika stor nu, efter S. Det är märkligt, men så känns det. För mina förhoppningar hann växa mig långt över mitt förstånd så att jag blev helt blind för hans dubbelspel. Visst kände jag att något var fel men jag ville inte tro att han träffade någon annan. Jag försöker fortsätta chatta på Tinder. Kasta mig ut. Upp i sadeln igen. Allt det där man ska. Jag tänker att det är ett sätt för mig att släppa tankarna på ett 29-årigt träsktroll i Tensta. Jag tänker att en lunchdejt är mer pålitlig än kvällstida knarkskallar. Jag har fel. Igen. Funderar på om jag ska läsa lusen av C för att han stulit min tid eller om jag helt ska sluta att ge honom av min tid. Bara avmatcha. Ajöss.
Strax före lunch svarar han till slut. "Shit! Jag har sovit ända tills nu. Vad gör du"?
"Jag kopierar vår chat till min bok om dejting", svarar jag. Sen avmatchar jag. Det gör ont när knoppar brister.
Jag sitter i sängen och skriver det här och undrar om S är med henne. Han var ju MITT träsktroll. Men inte ens trollen får jag behålla för mig själv.
