onsdag 26 november 2014

Ettårskalas!

I förra veckan fyllde minstingen ett år och det firades med tårtkalas på lördagen. Av en händelse råkade mina föräldrar vara här trots att de faktiskt glömt födelsedagen och ville ta med storebror till Värmland dagen innan. Nu blev det firande istället om än väldigt mycket blygsammare än när storebror fyllde ett och jag beställde tre smörgåstårtor och min lilla etta fylldes av vänner som ville gratta. Det känns som ett helt liv sen. Lillebrors ankomst till denna värld har gått ganska obemärkt förbi (förutom för tre, fyra vänner som varit här eller skickat grejer per post) och lite ledsen blir jag ju när vi står med en extra tårta som ingen ens smakat på. Förutom mina föräldrar kom bara ett par grannar från vårt förra hus. De är i pensionsåldern och har alltid varit så rara mot mig och barnen. Ironiskt nog är de numera hundvakt åt en hund som tillhör den där kvinnan som var så otrevlig mot mig när jag var höggravid och ifrågasatte mitt val att skaffa barn. Men det sa jag förstås inget om. Tänkte mest att det är lite coolt om de nämner för henne att de varit hos mig och firat mina fina barn. Ha! Lillebror fick en tröja från Lindex och storebror en hel påse med leksaker deras barnbarn vuxit ifrån.
På söndagen blev det tomt här hemma. Bara ettåringen och jag. Jag borde kanske njuta men det kändes mest förfärligt. Trots att jag är så trött och vi bråkat så mycket senaste året. Men någon vila blir det ju inte när man är ensam med en ettåring, så den där Värmlandsvistelsen är mest för storebrors skull. Han har inte varit ensam hos dem på ett par år och har ej heller velat eftersom han varit väldigt mammig en tid och min fars mående och uppträde i somras satt vissa spår. Men nu var det mesta glömt och han var redo att lämna oss för några dagar. Jag räknar dem tills han kommer hem igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar