fredag 3 juli 2015

Gröna döden

Hann aldrig till lotten igår med påföljd att såväl sallad, tomater, dill och persilja stekts till döds. Och gurkorna som var så fina har rådjuren fullständigt massakrerat. För några veckor sedan tog de större delen av ärtorna.
Jo, jag har odlat förr och vet att sånt kan hända. Just därför la jag åtskilliga hundralappar på rådjursnät. Nu får vi lite vinbär. Och kanske några potatisar. Känns rätt tungt med tanke på det enorma jobb jag faktiskt lagt ner. Hade jag haft landet runt knuten hade jag kunnat gå ut och vattna och plantera om när barnen somnat. Nu funkar ju inte det. Och ibland hinner jag bara inte. 
I vanliga fall klarar sig grönsakerna en dag utan vatten men nu är det ju extremt varmt och känsliga salladsgrönsaker klarar inte bastuvärmen som uppstår i lådorna.
PS: Djuret på bilden har inget som helst samband med texten. Den råkade bara sitta utanför barnens dagis när vi var på väg hem.

onsdag 1 juli 2015

Elvaårig svartsjuka inte mindre svart

Senaste dagarna har den här http://www.expressen.se/omtalat/11-ariga-tjejen-dumpar-sin-kille-med-ett-riktigt-drygt-sms--du-ar-inte-pa-min/ artikeln delats flitigt på Facebook. Gulligt och roligt enligt somliga. Sorgligt och ganska oroväckande, tycker jag. För vad ska det bli av en stackars preteenflicka som inte kan stå ut med att killen har andra kompisar av motsatt kön? En blivande kaninkokerska? Eller hemmafru med klippkort hos terapeuten?
För övrigt kan man även som sextonåring tro att en fri läsk ger förtur i kärlek. Fick just det av en annars omtalat snål klasskamrat och insåg med ens att han nog var kär i mig. En vecka senare kom ett kärleksbrev med den gamla, hederliga posten.
Om vi blev ihop?
Nej. Nog för att jag sålt mig billigt ibland men det krävs allt lite mer än en cola.
Spets. Till exempel.

tisdag 30 juni 2015

Lapidus autenticitetsmiss

För länge sen gick jag ett par skrivarkurser för Sören Bondeson. Även kallad deckarfarfar. Eller mannen bakom Jens Lapidus, Åsa Larsson och Tove Klackenberg. Och ett par dussin till.
Nu har jag köpt hans bok "Konsten att döda" där Sörens ypperliga skrivråd varvas med utdrag ur ovannämndas böcker. 
Jens Lapidus sägs vara extremt noggrann med sin research och har hyllats bland kriminella för sin råa autenticitet. Men på ett område fallerar han totalt. När han beskriver en graviditet som avstannar i femte månaden. "De var tvungna att snitta henne för att få ut barnet", skriver han.
I verkligheten är det betydligt värre. Legio på svenska sjukhus är att ett långt gånget foster ska födas fram. Med värkarbete och allt. 
Jag vet. För jag har varit i just den situationen. Och känner inte en enda människa som fått möjligheten att sövas och snittas för att slippa eländet. För ett elände är det. Inte bara på det psykiska planet. När fostret inte längre lever och kan hjälpa till att ta sig igenom hela födslokanalen krävs rejäla hormondoser som är svåra att anpassa efter varje enskild person. Ibland blir det fel. Väldigt mycket fel. Och väldigt mycket ont.
Det hände mig på 90-talet. En tid då vi hamnade på geriatriken istället för BB. Vilket kanske hade sett bra ut på pappret. Men i praktiken fanns ingen med några som helst kunskaper om förlossningar på plats. En nittonårig undersköterska kom smygande med ett stolpiller Alvedon och i sängen intill låg en  dement kvinna och ropade på hjälp. Åt mig.
Jag hade gärna höjt kvaliteten på Jens bok med att berätta min historia.
Eller så får jag helt enkelt skriva den själv. När jag blir gammal. 

lördag 20 juni 2015

Sommarstället är en gated community

Daniel, åh Daniel! Har tyckt att du varit mer lustigt självupptagen än enbart lustig på senare år, men nu minns jag varför jag tyckte du var så himla bra på gratispopaganda i ett annat liv! 
Två gånger under 41 år är mitt facit. Och så är jag förstås inte syrian. Men Daniels text gäller inte bara invandrare utan de allra flesta från den svenska underklassen. 
"Det där landet" är en gated community full av grodor och sprit. Men den vackraste dagen som sommaren ger, har det hänt att jag längtat dit...
http://www.svt.se/opinion/article3030222.svt

Egentid



Sommar på burk.

Regnet det bara öser ner... Men vad gör det när man sitter inne på sjunde våningen med två små festprissar som spelar kazoo till en sprakande radios "Ingen sommar utan ragga"? Minsta killen har lärt sig att skruva på frekvenssökaren, så nu har vi tillbringat ohälsosamt mycket tid med såväl Rix Morronzoo som nån bedrövlig snubbe som heter Basse och har en något föråldrad syn på det här med genus.
Jag funderade ett varv på att ta med mat till kolonin och häcka i huset där, men insåg snart att det skulle bli för mycket jobb. Lillfisens middagslurer sätter oftast schemat.
Några svenska jordgubbar blev det inte heller. De var helt enkelt vansinnigt dyra. Tyvärr var de belgiska ingen höjdare. Förstås. Men jag passade på att koka lite saft och sylt samtidigt på de oätliga som fanns i frysen. Så nu har vi åtminstone lite midsommar på burk. Midsommar 2012.

söndag 14 juni 2015

Inhägna mobilberoende! Men hur?

Metro skriver om att införa speciella gångbanor för mobilberoende. På bilden en smal passage mellan två vita streck. Så totalt onödigt! Hela grejen är ju att mobilfolket inte kan titta utanför displayen. Man skulle behöva plantera täta häckar med sibiriska ärtbuskar på var sida om gångbanan. Alternativt dra elstängsel. Jag röstar på det sistnämnda.