måndag 13 april 2015

Det går bra nu.

För flera år sen upptäckte jag tillsammans med min läkare en rad felaktigheter i min journal. Det visade sig att jag blandats ihop med en eller flera andra patienter och var och en som läste dessa felaktiga avsnitt i journalen kunde förledas att tro att jag inte bara hade ett annat namn och en helt annan familjesituation utan också en rad diagnoser jag definitivt inte har. En ganska obehaglig upplevelse alltså.
Men uppgifterna borde ju gå att ta bort. Kan man tänka.
Det visade sig vara väldigt svårt att ordna. Mottagningen kunde inte göra det själva utan jag måste ansöka om journalförstöring hos Socialstyrelsen. Vilket jag gjorde.
Både ansvarig överläkare och klinikchefen intygade brevledes till Socialstyrelsen att sammanblandning skett och att det inte fanns skäl att bevara de felaktiga delarna av journalen.
Vid ett telefonsamtal med en av Socialstyrelsens handläggare fick jag "off the record" beskedet att det inte borde vara några problem att förstöra journalen i mitt "solklara fall".
Men det var det visst.
Socialstyrelsen medgav att mina skäl var goda. Att journalanteckningarna ÄR felaktiga. Men då jag under nämnda period varit sjukskriven ett par vändor (pga min ryggskada) och sjukintyg även utgått från just denna mottagning (som ett komplement till min husläkares sjukskrivningar då det som bekant varit väldigt svårt att få sjukskrivningar godkända de senaste åren) och journalen anses utgöra underlag för dessa menar Socialstyrelsen att det föreligger så kallade "allmänna skäl" för ett bevarande.
Detta alltså, trots att ansvariga läkare intygat att journalen är felaktig och inte utgjort underlag för några sjukskrivningar under denna period.
Det har också utgått en kopia på journalen till Patientförsäkringen/LÖF, med anledning av att jag för några år sedan fick en blygsam ersättning för den ryggskada jag åsamkats i vården. Den här journalen har dock inte på något sätt påverkat bedömningen av min skada, men att en kopia av knasigheterna som påstås handla om mig ligger ute hos en annan instans känns förstås inte bra.
Ärendet har, tack vare min närmast rättshaveristiska envishet, vandrat vidare till Förvaltningsrätten som fastställt Socialstyrelsens beslut med hjälp av ett yttrande från IVO där det står att "XX:s begäran om förstörelse därmed inte kan beviljas oavsett om uppgifterna är sakligt korrekta eller inte".
Det verkar inte bättre än att vi ska tolka det som att så länge ett intyg utgått till någon instans (oavsett om det legat till grund för beslut eller ej) så kan man inte stryka i en journal, även om det skulle stå att jag heter Bengt, är 65 år och lider av prostatacancer.
Nu har ärendet gått till Högsta Förvaltningsdomstolen som avslagit min begäran om omprövning helt utan motivering. För att det är så de gör.
De säger till och med att Socialstyrelsen mycket väl kan ha tagit ett felaktigt beslut, men att det krävs att mitt ärende är av prejudicerande art för att de ska ta upp det.
Juristerna hos både LÖF och Försäkringskassan tror inte sina öron. Att hänvisa till att Försäkringskassan vill att de felaktiga journalerna bevaras är både fegt och felaktigt. De har inte ens rätten att bryta sekretessen och läsa journalerna. Allt de sett är läkarintygen, som jag, för att underlätta mina möjligheter, har undantagit från min begäran om förstöring. Ändå hänvisar Socialstyrelsen till att Försäkringskassan kräver bevarande.
Nu har Försäkringskassans juridiska avdelning skrivit ett mycket bra yttrande till min fördel. De skriver bland annat "Det framgår i de dokument du skickat mig att de aktuella journalerna innehåller uppgifter om andra personer. Någon anledning att låta dessa uppgifter finnas kvar ser jag inte. De läkaritnyg som inkommit till Försäkringskassan är enligt YY (ansvarig läkare på nämnda mottagning, min anm) inte heller baserade på dessa noteringar. Anteckningarna kan enligt henne till och med utgöra fara för dig. Läkaren torde med lätthet kunna plocka fram de uppgifter som rör annan person och förstöra dessa delar av journalen. Försäkringskassan ser inget hinder till detta."
Det här brevet från Försäkringskassan damp ner i dag. Samma dag som mitt uppskov hos Förvaltningsdomstolen löper ut. Jag skickade en begäran om ytterligare tid i förra veckan men har inte fått något svar. Så jag ringde i dag. Och fick beskedet att de avslagit min ansökan om ytterligare uppskov. Ett besked jag skulle ha missat helt om jag inte ringt i dag.
Snart tror ingen längre sina öron.
Ett överklagande är skickat per mail (har ingen aning om de godtar detta) då jag haft problem med skrivaren här hemma och trodde att det var de billiga färgpatronernas fel. For därför till Skärholmen nu på eftermiddagen och jagade rätt på några originalpatroner. Men det hjälpte inte.
Ägnade dessutom några timmar åt att få tag i tjära (inte att kasta på någon besvärlig tjänsteman även om frestelsen är stor utan till fullt fredligt ändamål) ock tvingades åka till hela fyra butiker (Jula, Ö&B, K-Rauta och Bauhaus) innan jag hittade rätt hos Vårby Färghall. Det är väl märkligt att så många slutat sälja en produkt som rimligen borde vara ganska i ropet, men det är förstås en helt annan historia. Ville bara nämna det som en del i mina vardagliga fajter. För alla som undrar "vad jag gör hela dagarna". När jag inte jobbar eller tar hand om barnen...
Nåja. Jag ringde i alla fall människan som tagit beslutet att ge mig avslag på uppskovsbegäran. Och när hon nu fick höra att jag satt med de väntade intygen i hand förklarade hon att jag alltid kan skicka in dem ändå och att hon inte trodde att någon skulle ta något beslut i mitt ärende den här veckan. Så jag får väl hoppas på det. I annat fall tar det hus i helvete.
Jag visste inte, när jag påbörjade den här processen, att det var så illa ställt med Sveriges rättssystem. Som journalist har jag kommit i kontakt med en del människor som blivit illa behandlade av vården och försäkringsvärlden. I något fall har jag kunnat hjälpa. Inget fall har dock varit så Kafkalikt som mitt eget. Inte bara jag, utan även läkare och jurister på de myndigheter jag varit i kontakt med, har talat om ärendet som ett Moment 22.
För rätten medger ju att jag har rätt. Och ändå får jag inte Rätt.
De två kvarvarande kvarnstenarna är alltså hänvisningarna till Försäkringskassan och LÖF. Och betongkolossen Försäkringskassan har jag redan på min sida. Om man nu kan uttrycka sig så i ett sånt här fall. Men de har i alla fall tagit bladet från munnen och uttryckt sig på ett sätt som motsäger Socialstyrelsens ursäkter. LÖF har sagt samma sak till mig på telefon. Återstår nu att se om de vågar göra som Försäkringskassan. I vilket fall som helst är de ju underställda Socialstyrelsen och förväntar sig korrekta journaler när de begär ut sådana.  Så Socialstyrelsen har ett ansvar gentemot LÖF.
Och gentemot patienten?
Det vete fåglarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar