Febertider

Lillfisen har snorat och till och från varit febrig i en vecka nu. Själv mår jag inte heller bra. Så päronen tog nyss med sig storfisen hem till Värmland. Inte vad jag önskat, men min far vill ju inte vara här och jag skulle tro att mamma också är trött på Stockholm. Vilket är synd, för det vore så mycket mer värt för mig att få hjälp på plats och med lite kortare varsel. Oftast får jag kämpa mig igenom sjukdomsperioderna ensam. Med undantag av maj förra året då storfisen blev riktigt dålig och låg på Sachska i en vecka. Då kom de hit och passade katterna några dagar.

Nu får jag längta efter min stora kille några dagar. Och däremellan förhoppningsvis vila någon timme då och då när liten slocknat. Gudarna ska veta att jag behöver det. Har varit så enormt trött denna vinter och vår. Alla mina planer har gått om intet när jag haft nog med att överleva.