Jag har ju diastas. Magmuskeldelning, ni vet. Och så sköldkörtelproblem på det som gör att jag inte går ner de där gravidkilona jag la på mig. Jag, som alltid varit smal som en sticka, och längtat efter lite kraftigare lår eller sånt där häng på armarna som andras mammor haft. Nu får jag igen för den önskan.
Men just idag orkar jag inte gnälla på min kropp. Som gått igenom så mycket och ger mig oändligt mycket stötrre problem än en putande mage och lite överflödsfett och -vatten.
Jag hänger mig åt den bästa mammadieten somn finns. Den som innebär att man får äta så mycket glass man vill. Direkt ur burken. Så länge barnen är på dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar