måndag 17 augusti 2015

Up yours, DHL!

Jag beställde nyligen pärlor och pysselmaterial från något som vid en första anblick såg ut att vara en brittisk sajt. Jag köpte därifrån inte så mycket för priserna som för det faktum att det var enda stället jag fann en viss sorts pärlor på. Paketet anlände för några veckor sedan och allt var frid och fröjd förutom att ett par varor fattades, men detta skulle förstås ersättas av butiken.
Men för en vecka sen damp ytterligare en räkning ner. Nu för tull, moms och straffavgift på innehållet. Såvitt jag kunde förstå är det leverantören DHL som handhar saken och jag förstår ju att det är deras jobb och att jag inte har annat val än att betala när det nu visat sig att företaget är registrerat i Kina.
Problemet var bara att summan beräknats på beställningen och inte på det som faktiskt låg i paketet.
Efter en lång mejlväxling och telefonsamtal med DHL uppmanades jag att skaffa fram en ny faktura. Flera mejl senare kunde jag vidarebefordra denna till DHL. Då, och först då, säger de att de tar en avgift på 460 kronor för att göra en omprövning! Vilket är mer än hela fakturan, även okrediterad, går på!
Bedrövligt är ordet. För de som drabbas är ju inga storföretag. För dem lönar det sig att överklaga. Inte heller producenten i Kina drabbas då det är jag som får ta hela smällen.
Visst begriper jag att kinatillverkning hotar små, svenska producenter och jag försöker verkligen handla närproducerat när jag kan. Men i det här fallet erbjöd de en produkt som inte alls finns på hemmaplan. Och de skyltade inte direkt med att den kom från Kina och skulle beläggas med moms och tullavgifter innan jag ens hunnit räkna mina varor.
Nu undrar jag förstås var de extra 460 kronorna hamnar. Mest troligt i DHL:s ficka. Och jag kommer aldrig någonsin mer att anlita dem för att skicka mina Traderapaket. Up yours, DHL!

onsdag 5 augusti 2015

VAB - En skam och en förmån.

Jaha. Det var förstås bara en tidsfråga innan det skulle komma brev från Försäkringskassan där de ifrågasätter antalet VAB-dagar också. Minstingen var ju sjuk mest hela tiden i våras och ibland var han hemma en vecka eller två. Ibland bara någon dag. Ibland fungerade det bra att anmäla på telefon och ibland inte. Att så här nästan ett halvår senare sitta och gå igenom gamla anteckningar för att stämma av känns inte jättekul. Men blir det inte rätt riskerar jag ju att bli av med hela faderuttan. Och det vore katastrof för min ekonomi. Så typiskt egentligen. Jag har varit så oerhört noga med att göra rätt. I våras ringde de och frågade om en massa olika dagar och det visade sig att det var de som missat. Men nu har de hittat ett par dagar då förskolan tydligen angivit att lillfisen varit där. Trots att jag åtminstone från den ena dagen har ett färskt minne av att de ringde efter bara någon timme och sa att han hade feber, varpå jag kastade mig på första, bästa tåg till förskolan. Och sedan skrev in sex timmars VAB för den dagen. Helt i sin ordning. Suck.
Nu har jag bara plats 34 i kön. Så snart hoppas jag få saken utredd. Eller kölhalas per telefon.
Aldrig trodde man den dagen skulle komma då man saknar de gamla förisblanketterna. De där som fylls i direkt och skrivs under av förskolan. Onödigt, tyckte man då. Men ack så mycket bättre än att behöva leta i arkiven och, för en stund, kanske skämmas för något man inte ens gjort.

Bästa mammadieten!

Jag har ju diastas. Magmuskeldelning, ni vet. Och så sköldkörtelproblem på det som gör att jag inte går ner de där gravidkilona jag la på mig. Jag, som alltid varit smal som en sticka, och längtat efter lite kraftigare lår eller sånt där häng på armarna som andras mammor haft. Nu får jag igen för den önskan.
Men just idag orkar jag inte gnälla på min kropp. Som gått igenom så mycket och ger mig oändligt mycket stötrre problem än en putande mage och lite överflödsfett och -vatten.
Jag hänger mig åt den bästa mammadieten somn finns. Den som innebär att man får äta så mycket glass man vill. Direkt ur burken. Så länge barnen är på dagis.

Förskolan ringde...

Och den där snabbt formerade klumpen i magen när man ser att förskolan ringer och man hinner tänka "har han ramlat från tornet igen?" och "lever han?" innan bästa pedagogen bara undrar om det går bra att lillfisen inte sover middag idag. Eftersom han inte vill:-) Pust!

tisdag 21 juli 2015

Det hårda livet som tvillingförälder. Det lättare livet som tvillngföräldrar.

En tvillingmamma är upprörd över att tvingas lämna ett barn inne i huset medan hon bär ut det andra till bilen....
Hur tror ni vi ensamstående gör när vi kommer hem till hyreslägenheten med sex matkassar från stormarknaden? Och hur tror ni att vi gör när det inte finns parkering utanför huset utan bara tre kvarter bort?
Är man två föräldrar kan man hjälpas åt på kvällar och helger, be sambon slinka in på apoteket eller ICA på hemvägen och springa ner på närlivs efter att barnen somnat, om man glömt eller helt enkelt inte hunnit att köpa frukost. Mest provocerande är väl att mamman i artikeln uppger att mannen inte kunnat vara föräldraledig alls på grund av att de "bara" fått 660 dagar istället för två gånger 480, vilket är den normala föräldraledigheten för föräldrar till ett barn.
Jag kan förstå att det är jobbigt med tvillingar. Men även tvåsamma föräldrar till tvillingar brukar få lite ledigt någon gång ibland. Och 660 dagar är verkligen inget att klaga över. Är man två familjeförsörjare borde man rimligen kunna dra ut på dagarna och vara hemma båda två. Om man inte har hemskt höga krav på levnadsstandard.

Tack så jävla mycket, Strömma!

Här har man gnetat och snålat för att ta med kidsen till Birka med ICA-kortsrabatt så vi får göra EN rolig sak tillsammans i sommar. Och så tar de inte bokningen på telefon när jag ringer utan hänvisar till hemsidan. Som jag förstås inte hinner logga in på förrän nu när barnen somnat och jag har tid att sitta vid datorn. Och då går det inte att boka. 
Försöker igen och igen. Något är vajsing. Försöker ringa igen men växeln har förstås stängt. Eller "förstås"? Det borde verkligen inte vara en självklarhet att ett färjebolag bara håller öppet på kontorstider. Båtarna går ju från morgon till kväll. 
Men jag mejlar. Och provar därefter igen att boka bara oss och inte sällskapet (för att se om det är ont om platser) men då står det plötsligt "fullbokat"! 
Tack så jävla mycket, Strömma! I morgon var enda dagen vi kunde åka tillsammans med kompisarna. Kul sommar det här. Rådjuren och sniglarna har ätit upp hela kolonilotten. Inte en enda, färdig jordgubbe har vi fått trots flera plantor fulla av blommor och kart. Inte en rödbeta. Inte en böna. Och inte en jävel är hemma och badar i plaskdammen ens. Alla flyr ghettot. Utom vi, våra arma satar.
UPPDATERING 22 juli: ringde Strömma nu på morgonen och de gjorde en specialare för oss, ringde kaptenen och kollade om han kunde ta sex personer till! Så. Tack så jävla mycket, Strömma! På riktigt.

fredag 17 juli 2015

Lugnetbus och vikingaplaner

Dagis har sommarstängt och jag och femåringen håller på att gå varandra på nerverna. Därför var det skönt när telefonen plingade till i morse med en förfrågan om vi ville komma till lekparken Lugnet i Västertorp och leka. Det var från en familj som flyttade härifrån för tre år sedan och som vi inte träffat på över två år. Men bilden på de två barnen sitter fortfarande kvar på vårt kylskåp och jag tänkte på dem bara härom dagen. Att det alltid var så lättsamt och prestigelöst att träffa dem men att det skulle kännas konstigt att höra av sig nu när barnen knappt kommer ihåg varandra längre.
Kom ihåg varandra gjorde de inte riktigt heller och det tog närmare ett par timmar innan de faktiskt började leka lite med varandra. Men det var skönt att träffa en vuxen människa utanför dagis. Någon att prata lite annat med än hur dåligt det blivit just på dagis det senaste året. Och när vi nu ändå stod där och pratade kom vi in på vad vi ska göra resten av sommaren och jag berättade att vi är strandsatta i förorten men hade pratat om att åtminstone kosta på oss en dagsutflykt till Birka eller något annat som involverar båt. Och mamman blev eld och lågor eftersom hon alltid velat åka till Birka men maken inte varit så på! Så vi bestämde att höras och bestämma en dag för vikingahäng nästa vecka.
Plötsligt känns inte den här billösa, sol- och pengafattiga, ofrivilligt ensamma förortssommaren lika bedrövlig längre. Bara vi nu får vara någorlunda friska. Det här året har ju inte varit så snällt mot hälsan hittills.