Ser vanligtvis inte på bedrövliga "Debatt" i SVT, men nu står tv:n på medan jag sitter vid datorn. Och jag blir så trött på ännu en "debatt" om Downstesters vara eller icke vara. Less på människor som sitter och pekar med hela handen och vill diktera andras val. Istället för att utbilda svenska folket i de medicinska frågorna. Tror att ganska få medelklassvenskar oroar sig så för en lättare utvecklingsstörning. Kromosomtester som KUB och fostervattensprov, liksom denna nya diagnosmetod som var anledningen till debatten, används för betydligt allvarligare avvikelser än enbart Downs syndrom. Men även Downs kan medföra svår sjukdom som leder till alltför tidig död. Jag växte upp med ett par år äldre Sofia som hade Downs syndrom och hjärtfel. Hon kallade mig "kissruska" och kramade mig alltid så hårt att jag tappade andan. Sofia var sina föräldrars enda barn. Hon blev tjugo år.
Jag gjorde KUB-testet som erbjöds mig av landstinget. Men hade med största sannolikhet behållit ett Downsbarn, trots min brist på nätverk. Anser dock att varje mor själv måste få besluta efter eget huvud, hjärta, fysiska och sociala förutsättningar. Jag är enormt tacksam för att fosterdiagnostiken finns. Tacksammare än de flesta. Lovar skriva mer om detta viktiga ämne en annan gång. Nu ska jag försöka få lite sömn. Det blev inte mycket av den varan i natt. Eller natten före det. Två snoriga ungar med vilda drömmar och natthungriga magar är inte lätta att söva. Så fort en somnat vaknar den andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar