torsdag 17 december 2015

En dag 2

I dag har jag skrivit mejl till en skola där sonen inte känner sig trygg för att en klasskamrat sparkar, slåss och retas medan lärarna som inget ser svarar med "det brukar inte vara ens fel att två bråkar". Och jag har bett om ursäkt till en person på jobbet för att jag klampat in på hennes revir. Trots att jag, på uppmaning av en gemensam kollega, bara ville hjälpa till i en pressad situation, utifrån det uppdrag jag fått av min chef.
Och jag har bokat in en gammal klasskamrat att komma hem till oss i helgen för att ge nästa katt den sista sprutan.
Halva dagen har gått åt till att försöka åtgärda en hel rad teknikstrul. Det har varit en sån där dag då man glömmer matlådan i väskan och bara ser ryggtavlorna av alla arbetskamrater som tar sig tid att fika. En sån dag då man måste låsa in sig på toa en stund och bara grina.
Det skulle ju bli så bra. Men istället har jag levt de senaste veckorna i limbo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar