söndag 1 november 2020

Alla dessa undvikande män - och en liten som kan prata känslor

Skriver med en Tinderdejt jag tröstade mig med samma dag som S gjorde slut. Han reagerar väldigt likt S på att jag uppdaterat min presentation. Skojar och tycks obekymrad om att det faktiskt innebär att jag är fortsatt tillgänglig för andra.

"Ha ha, fan vad du uppdaterar din bio hela tiden!"

Jag svarade:

"Tycker du? Du skulle ha känt mig i somras. Nytt anthem varje dag. Inte för att någon ser dem. Men musik är viktigt för mig."

Sen behövde jag gå och säga förlåt till den lille. Jag skrek för högt på honom tidigare ikväll och gjorde honom ledsen efter att han lämnat CD-skivor att skrapas sönder på golvet. Igen. Jag kröp upp i hans säng och sa "Förlåt! Det var dumt av mig att skrika sådär på dig" och han hulkade något knappt hörbart så jag fick lägga mig lite närmare med hans lilla mun mot mitt öra. Sen kramades vi en stund medan han pratade om pokemon och att han inte längre skulle drömma några otäcka drömmar.

Tänk om män var lika lätta. Då skulle en inte sitta här och uppdatera sin Tinderbio en söndagkväll.

Till ett barn kan man säga "Förlåt för att jag var ett as. Det var hormonerna/medicinen/en jävligt jobbig dag" och bli förlåten på studs. Allt glömt och begravet. Män försvinner vid minsta motstånd. Det räcker att man frågar om vi ska dela på en falafeltallrik för att de ska få stora skälvan. Och det har inget med ålder att göra. Gäller 23 - 46. Åtminstone. Skulle säga att min ganska omfattande statistik pekar mot att det förekommer till dödsdagar för somliga, undvikande typer. Män lär sig ju aldrig. Som bekant.

Inga kommentarer: