Äntligen medicin! Eller?

Ingen medicin i sikte när jag loggade in på 1177 i morse. Så jag ringde återigen Cevita Care. Som meddelade att gynekologen ifråga var ledig. Men människan i luren lovade att ordna så en annan läkare kunde skicka iväg receptet. Om det inte gick att lösa under dagen skulle hon ringa upp mig. Halv fem hade fortfarande ingen ringt så lillfisen och jag gick återigen till apoteket. Och väntade. Men inget recept hade kommit in.

Tre nya samtal till Cevita Cares olika mottagningar. De hade förstås stängt för dagen och telefonsvararen gick igång på samtliga adresser. Jag pratade in på alla tre, alltmer irriterad. Kollade hemsidan och såg att de naturligtvis inte öppnar förrän på måndag, så ingen lär lyssna av mina meddelanden förrän då. Och jag vill ha min medicin nu! Eller åtminstone möjligheten att beställa hem den, så jag vet att den finns där när detta helvete slår till med full kraft nästa gång.

Googlade läkaren. Fann ett 08-nummer och ringde helt fräckt. Har aldrig ringt en yrkesperson i hemmet förr, annat än som journalist. Maken svarade. Han hade just kommit från en begravning men orkade ändå vara rar och trevlig. Han tog mina uppgifter och lovade meddela hustrun om denna desperata patient. Vilken man! Tackade och bockade igen och bad om ursäkt för att jag stört fredagsfriden. Hoppas att hans hustru inte tar illa upp.