Song to the cynic

Håller mig hemma med stora killen idag. Vi är båda trötta och ligger i sängen och skriver/lyssnar i lurar. En vecka har gått utan några initiativ från S. Så mycket för "jag har tagit bort Tinder och letar inte efter någon annan". I går kom rapport om att han twittrat om läget på en dejtingsajt. Jag har några bekanta som får upp hans tweets då och då i sitt flöde. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Har själv inte rensat bort alla dejtingsajter. Men jag påstår då inte heller att jag gjort det.
Jag får hela tiden känslan av att varje kontakt med mig enbart är till för hans egen bekräftelse. Varför skulle han annars ringa och fråga om brevet var menat som "ett sista försök" och om jag "kämpar för honom" och sedan fortsätta med sin tystnad precis som tidigare?
Jag är värd bättre. Jag behöver någon bättre. Någon som förstår att jag är skör på grund av min sjukdom och livssituation och därmed har svårt att hitta en jämställd relation. Någon som vill hjälpa mig och barnen till ett bättre liv. Det är ett stort ansvar att bära och jag tror inte att den här mannen har en susning om vad det handlar om, än mindre klarar att vara den personen för oss.
Jag vet inte vad han sysslat med den här veckan. Jo, att han jobbat hemifrån vet jag. Att han haft sin son i helgen. Men uppenbarligen har han haft tid att twittra och säkerligen spela tv-spel. Vill jag ha en 46-årig man som försvinner in i tv-spel så fort kraven blir lite för höga? Nej.
Min egen insats i en relation är oftast hög. På bara några veckor har jag investerat en massa tid och känslor i den här mannen. Jag vill känna att jag får någonting tillbaka. Det är min tur nu.
Lyssnar på Teenage Fanclubs "Thirteen". Som jag älskade den när den kom! Ser skivan framför mig i min allra första egna lägenhet. Minns att jag recenserade den för lokaltidningen. Gav den en fyra. Song to the cynic hade passat särskilt bra nu.
"No, you won't leave your mark on me
I'm protected by an honesty
And all the dead people in the world
To scared, to give
You won't leave your mark on me
I feel stupid cause I'm lost at sea
And all the dead people in the world
To scared, to live
And if what you said was true
And it all returns to you
Don't need your false impressions
Of the world in you
And if what you said was true
When it all belongs to you
I'll need your sacred blessing
Just to talk to you"