onsdag 11 mars 2020

Bitterljuva minnen

Har 90-talskväll och flyttas tillbaka till Hultan 1994. Eller om det var 1997. Förmodligen båda. Blir gråtmild förstås. Hormonerna spökar fortfarande. Och jag känner mig gammal när jag hör sånt här.
The Verve släppte Bitter Sweet Symphony strax före sommaren vill jag minnas. Den spelades i alla fall sönder i Sonytältet på backstageområdet. Och vi dansade. Det här var på den tiden då det fanns gott om gratisdricka hos skivbolagen ("Haffa, roffa och sno brännvin", som någon sa) och folk faktiskt kom för att se bra band som man inte hade möjlighet att se någon annanstans och i många fall inte heller kunde höra på radion. Kan ni tänka er, ni Bråvallakids! Eggstone. Oasis första Sverigespelning (ganska kass, men jag verkar vara ensam om att tycka det). Blur. Sator. Brainpool. Ash (som spelade på Debaser i lördags!) Primal Scream. Elastica. bob hund. Refused. Soundtrack of our lives. Rammstein (legendarisk scenbrand!) Placebo. Suede. Nick Cave.Och så Verve förstås.

Inga kommentarer: