Ångesten har lagt sig. Kan vara medicinen jag fick av gyn. Och därmed jobbar inte skrivarjaget lika intensivt längre. Kanske lite tråkigt. Men väldigt, väldigt skönt.
S ringde i måndags. Jag blev rejält förvånad. Han hade fått födelsedagspresenten och mina fem(!) A4, naturligtvis inte levererat i tid av PostNord. Men hur som helst hade han blivit rörd. Funderat. Och kommit fram till att jag är en sån där tjej han egentligen vill ha. En som kämpar för kärleken.
Så vi kom överens om att fortsätta hålla nåt slags kontakt över telefon. Och det känns bra.
Nu har det gått några dagar igen och visst nojjar jag över att han inte hör av sig dagligen. Men jag har inte ångest. Jag klarar det här. Vi hade ett bra samtal och jag fick svar på mina frågor. Det betyder mycket. Jag tror att han varit ärlig. Jag tror att han har nåt slags känslor för mig, som jag delvis trasat sönder. Men det blir vad det blir. Kanske inget. Kanske något.
Våren kom på allvar idag och jag kunde hänga av mig vinterjackan. Pojkarna och jag köpte vårens första uteglass i t-banekiosken. Det är åtminstone skönt att känna sig levande igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar