Keep calm - and call the gynaecologist

Det kom en blomsterkvast, från en omtänksam läsare. Jag har, eftersom jag försöker blogga någorlunda anonymt med tanke på innehållet;-) inte möjlighet att kommentera inläggen, så jag säger det här istället: Tack! Blommorna står på vardagsrumsbordet nu och förgyller vårt kaotiska hem.

Lyssnar på Eagles och tänker att jag förmodligen har lyssnat så mycket på Eagles i mitt liv att jag skapat min mansbild utifrån "Take it easy":

Well I'm a-runnin' down the road tryin´ to loosen my load

I've got seven women on my mind

Four that wanna own me, two that wanna stone me

One says she's a friend of mine

Om bara moderatjäveln (jag säger detta med kärlek, det är viktigt att påpeka, men det skulle ju, för att parafrasera Karl-Bertils bryska fader, vara "MIN moderatjävel";-) hade lyssnat på Eagles så hade han säkert förstått. Men nu är han ju en Springsteen-kinda-guy. Det är en av mina absoluta idoler, Jackson Browne, som skrivit de där självsäkra raderna. När han var 22 år och nyanländ till LA från NY. Visste ni förresten att han varit tillsammans med Joni Mitchell? Ett sånt fruktansvärt vackert par.
Jag har ägnat den här veckan åt att rannsaka mig själv. Inte så mycket för att han sa åt mig att göra det som för att jag själv kände att behovet fanns. Ett jävla behov. Det är ju solklart att jag inte mår bra. Jag är sjukskriven, ensamstående på heltid utan någon nära familj och har just blivit diagnosticerad med två, riktigt tuffa, i praktiken obotliga, sjukdomar, ME och EDS. Det har varit svårt att veta vad man ska associera sitt mående med, annat än dessa fakta. Men jag har märkt att jag blir väldigt mycket sämre sisådär en gång i månaden. Då är det enbart sängläge som gäller och det händer till och med att jag bokar av läkarbesök för att jag har för ont och inte orkar. Jag har också märkt att jag retar mig på allt möjligt vissa dagar och har tålamod som en iller. Det kräver sin kvinna att be om ursäkt till barnen gång på gång. "Förlåt att jag trodde att du hade gömt kakburken/demolerat telefonen/spillt färg på parketten."

Denna månad blev det dock översvämning i hela adenohypofysen. Jag har varit lycklig nog att slippa den månatliga plågoanden PMS under så många år, men nu har något hänt och hon är jävligt förbannad. Så i dag bokade jag en tid hos Fru Doktorn och fick komma redan på måndag. Hon ska vara en av Stockholms bästa gynekologer. Inga fler ointresserade gubbar som gröper runt lite, suckar, skriver ut nåt p-piller och skickar hem en med störtblödningar i fyra veckor. Inte för att det har någon betydelse för kärlekslivet som aldrig tycks bli, men för att orka hänga med och förhoppningsvis se mina barn växa upp. Det är ingen lek att ha "kvinnoproblem". I lägen som det här blir de allas problem. En fråga om liv. Död. Och kärlek.

"Take it easy, take it easy

Don't let the sound of your own wheels drive you crazy"

(Jackson Browne, 1971)