måndag 9 mars 2020

På väg till Blåkulla






Aldrig i mitt liv har jag varit så glad över att vara på väg till gynekologen som nu. 😂
Hoppas verkligen att denna har tid att lyssna. Fick en återbudstid så jag har ingen aning om hur länge besöket varar. Sitter i väntrummet just nu och radion spelar - Springsteen! Hormonhäxan återkommer med rapport!
Uppdatering:
Det var inte den mest inkännande gynekolog jag träffat. Kändes mest som att jag satt och grät rakt in i en vägg. Men hon kan ju vara kunnig ändå. Nu har jag åtminstone fått ta några hormonprover, så de ser om jag har låga östrogennivåer. ”Men har du inte det är det inte så mycket vi kan hjälpa dig med”, sa hon kallt. Så på vägen till sjukgymnasten ringde jag Cevita Care, som en vän tipsat om. Tyvärr var alla samtalstider för dagen slut. Så jag får prova igen i morgon. Behöver både hängslen och livrem nu om jag ska orka detta. 
Fy fan för att vara kvinna! Redan som femtonåring ville jag operera bort livmodern för att det var så jobbigt att ha mens. Vid 17 fick jag p-piller och det räddade mina ungdomsår. De senaste dagarna har jag läst så mycket nedslående kommentarer och artiklar om kvinnors hormonproblem att jag bara vill slänga mig framför första, bästa långtradare. Många har lidit sig igenom tio år av förklimakterie och klimakterie. Andra har haft PMS och PCOS hela sitt vuxna liv och tvingats sjukskriva sig flera dagar varje månad. Nu höjs röster för att utmattningssyndrom och ”depression” hos kvinnor ofta bara är illa utredda hormonproblem. Tänk om det är så i mitt fall? Femton år av hälsobekymmer som kanske hade kunnat undvikas med en enda medicin istället för tio? 
Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Först svar på blodprovet. Jag hoppas så att det bara är östrogen som behövs.
Här är en annan tjej som fattat vad det handlar om. Önskar att fler män kunde begripa också. 

Inga kommentarer: